noper

Jag vill tälta på tomten, sitta i campingstolen, ta av mig tiden, slå en drill vid staketstängslet, ta en öl, ta en till, FAN VAD JAG VILL: Lyssna till ljudet av åttatimmarssömnen.

Orkar inte att det här ska vara drömmen, knäcker en till i hopp om att se tiden förvridas och nostalgiseras.

Nostalgi, vilken jävla magi.

HAHAHA jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen... kanske är det fyllan. Fan vet jag men jag mår så bra, jag mår så bra... de senaste veckorna: JÄVLAR

Jag håller fast vid känslan för jag vill inte förlora greppet om allt. Du stal drömmen och försvann.  

Gillar dig ändå

I lyckoruset sprang vi mot något annat, du tog tag i min hand - tog tag i min själ - i sprången förbi människor utan ansikten, utan namn.

Vill inte förlora känslan så jag ger mig inte förrän jag hittar dig i folkhavet igen bland tårar och kärlek i lyckoruset.

Jag hängav mig åt ett sockerberg idag den innehöll det mesta. Gott var det.

Efter matkoman och några timmar av stirrande i taket påbörjade jag min färd:

Jag gick på gatan, såg en Falcon daterad -97

Tänkte: vad fan, så dåligt kan den väll ändå inte smaka?

Det gjorde den, därav att den låg på gatan.

Trots strumpsmaken i min mun gick jag vidare för att komma fram. Jag kom fram. Resan visade sig vara ganska trevlig, jag mötte upp en bekant, fikade, matkomade igen och återvände hem.

Ett plötsligt infall öppnade upp för ett möte i någon central del av Stockholm. Tidigare hade vi båda drunknat i melodier, simmat runt och ägnat oss åt alla flyktiga tankar som passerade på vägen.
Flyktiga tankar pratade vi om när vi möttes upp från olika håll och samtalade om allt det där som egentligen inte behövs sägas men som ändå tränger sig på.
Jag nämnde någonting om blickar som är levande, som är döda och hur mycket det påverkat mig på min resa från någonting jag egentligen ville ha kvar men som jag inte kunde hålla fast vid. Tråkigt att tänka på det, men fan vad saker och ting kan hjälpa ibland.

Jag åkte hem och jag gjorde precis det du gjort kastade min tunga kropp, mitt lättade sinne på det mjuka täcket och försvann dit vi båda vart tidigare med de flyktiga tankarna och med texten som påverkat.

Jag tog av mig armbandsuret innan vi åkte för jag visste att det inte skulle göra någon nytta. Allt var tidlöst. Jag tog död på ångesten och levde enkelt, levde under parasollet, levde med ett gäng fina i vått och torrt och levde lycklig i 6 dagar.
REN JÄVLA LYCKA

TACK

Jag sitter passande nog och tittar på armbandsuret som bestämmer så mycket och jag kan inte undgå känslan, ångesten som tryckte sig in i blodomloppet och förstörde.

Allt är förändrat och inget är längre vad det var. Jag tog död på ångesten för jag insåg vilka som är äkta, vilka som är falska, vem fan du är, vem fan hon är, vem fan jag är.

Tog du död på det du med?

Ångesten kanske kryper sig på mig men aldrig mer på samma sätt.

Jag såg dig fälla tårar, såg mig fälla en.

Jag vet att vi lyckades