noper

Okej, nu ligger man här igen, trött, lite halv berusad och funderar vad man ska göra med sitt liv. Dom eviga funderingarna, vad händer efter den säkerhet vi kallar skolan. Jag menar är det inte helt jävla underbart med skollunchen, alla vänner och den underbara miljön som kretsar ens vardag. Eller bara tryggheten att någon annan schemalägger veckodagarna och man slipper ta eget ansvar, bara göra som man blir tillsagd. Så helt plötslig vill folk att man ska börja ta ansvar, skaffa jobb, bli någon? Att växa upp och göra något av ens liv, Min allra största fobi. Men va fan det är bara att ta sig själv i kragen och göra någonting av allt skit, bygga upp något, på något sätt i alla fall., eller?

Man har ju inget val, åren passerar en vare sig man vill det eller inte och på något obegripligt sett lyckas dom flesta. JAG VILL OCKSÅ LYCKAS. Men jag vet inte, fan, kommer man bli han som har det underbaraste livet, jag hoppas det. Jag vill bli den där mannen man ser på bussen som det lyser om. En såndär kille som man ser är nöjd. Nöjd med livet, jobbet och allt annat värt att oroa sig över.

Ta hand om er // noper, ahtjenare