Inspiration
Okej, så hur lätt är det egentligen att finna inspiration? Det har gått några dagar nu sen jag skaffade bloggen och trots att inspirationen och idéerna virvlat runt i min hjärna så får jag inte fram ett ord av allt jag vill säga. För mycket känslor, för mycket saker om livet och allt som överhuvudtaget påverkar min vardag. Jag vill fånga allt. Stunden, verkligeheten, intrycken.
Jag måste börja någonstans.
Sen i måndags då mitt projektarbete riktigt gick av stapeln så har jag fått chansen att jobba med människor som jag verkligen ser upp till och beundrar, projektarbetet är musikalen HAIR.
Jag skulle kunna sitta och skriva om min talang och vad jag gör i HAIR, som dock i det här sammanhanget är helt ovidkommande (för övrigt i alla andra sammanhang också), istället vill jag rikta allt mitt fokus mot mina projektvänner som alla besitter talangen att vara underbara människor, fantastiska vänner och grymma skådespelare/musiker!
Mitt liv har ständigt präglats av att vara någon, att synas. Ibland har jag strävat så mycket efter att få vara någon att jag glömt bort mig själv. Sen jag började gymnasiet har mitt liv förändrats markant. Jag känner mig så trygg i min omgivning och i mig själv att jag ibland frågar mig själv varför alla andra inte kan ha lika tur som jag.
Skit samma, förlåt för att jag svävar iväg.
Det jag vill berätta, säga, delge, förmedla eller överhuvudtaget få fram med det här lilla inlägget är att jag vill vara som dem. Det finns inget mer inspirerande än människor som bryr sig om sina medmänniskor, sina vänner, kamrater och som samtidigt lyckas sprida så mycket glädje. Tack för att jag får vara en del av allt, det var länge sen jag hade så här roligt. Tack!
Till alla glädjespridare
Jag måste börja någonstans.
Sen i måndags då mitt projektarbete riktigt gick av stapeln så har jag fått chansen att jobba med människor som jag verkligen ser upp till och beundrar, projektarbetet är musikalen HAIR.
Jag skulle kunna sitta och skriva om min talang och vad jag gör i HAIR, som dock i det här sammanhanget är helt ovidkommande (för övrigt i alla andra sammanhang också), istället vill jag rikta allt mitt fokus mot mina projektvänner som alla besitter talangen att vara underbara människor, fantastiska vänner och grymma skådespelare/musiker!
Mitt liv har ständigt präglats av att vara någon, att synas. Ibland har jag strävat så mycket efter att få vara någon att jag glömt bort mig själv. Sen jag började gymnasiet har mitt liv förändrats markant. Jag känner mig så trygg i min omgivning och i mig själv att jag ibland frågar mig själv varför alla andra inte kan ha lika tur som jag.
Skit samma, förlåt för att jag svävar iväg.
Det jag vill berätta, säga, delge, förmedla eller överhuvudtaget få fram med det här lilla inlägget är att jag vill vara som dem. Det finns inget mer inspirerande än människor som bryr sig om sina medmänniskor, sina vänner, kamrater och som samtidigt lyckas sprida så mycket glädje. Tack för att jag får vara en del av allt, det var länge sen jag hade så här roligt. Tack!
Till alla glädjespridare
Kommentarer
Trackback
