Det fördolda
Jag mötte ett bekant ansikte på tåget idag, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Som en vanlig tråkig Svensson som man är så gömde jag mig bakom kappor, mössor, tidningar och allt annat jag kunde tänkas komma över för att skydda min töntiga lilla identitet.
Jag kämpade som jag brukar göra för att komma ihåg drömmarna som för länge sen har gömt sig i det fördolda, med att komma ihåg ansiktet som verkade mysa med mina vänner drömmarna i det fördolda.
Jag gav snabbt upp hoppet om det välbekanta ansiktet och som vanligt präglades dagen av musik. Willy Mason, ett riktigt fenomen, var det som bjöd till dans och mitt vanliga kaffepimplande beteende i huset.
Till dig som känner dig träffad, förlåt
Jag kämpade som jag brukar göra för att komma ihåg drömmarna som för länge sen har gömt sig i det fördolda, med att komma ihåg ansiktet som verkade mysa med mina vänner drömmarna i det fördolda.
Jag gav snabbt upp hoppet om det välbekanta ansiktet och som vanligt präglades dagen av musik. Willy Mason, ett riktigt fenomen, var det som bjöd till dans och mitt vanliga kaffepimplande beteende i huset.
Till dig som känner dig träffad, förlåt
Kommentarer
Trackback
