noper

Alldeles för matt i kroppen för att överhuvudtaget röra mig ur sängen låg jag som sten i två timmar, tittade upp i taket. I taket såg jag två män springa för livet, antar att jag var i tillståndet mellan dröm och verklighet, Kungsgatan. Perfect day med Lou Reed fick hänföra mig medan jag låg där drömmandes eller vad det nu var. Repeat knappen var intryckt så jag behövde inte oroa mig för att låten skulle ta slut, tror jag trycke på repeat knappen till drömmen också för fan vad dom sprang, de där männen.

Någonstans där i mellan fick jag ett telefonsamtal, när jag vaknade visste jag inte om det var en del av dröm eller verklighet. Senare fick jag veta att verklighet var fallet.

Massvis eller rättare sagt tonvis med läxor kallar så ska inte uppehålla mig vid bloggen. Fortsätt kommentera!

Till drömmaren