Cykelnostalgi
Den vanliga turen förbi alla dofter, minnen och människor med samma känsla i kroppen var ett måste igår när jag sakta gled runt på pappas gamla rullande grå! Visst var jag en kung när jag sakta trampade in på uppfarten till en väns ståtliga hus. Vi stod där utanför det stora spektaklet och beundrade varandras cyklar, vi visste båda att min var den snyggaste, snabbaste och bästa en man kunde få tag på. Jag måste medge att jag tyckte synd om honom när jag rullade förbi honom i uppförsbackarna, inte mycket man kan göra åt det!
Jag nämnde något om dofter, minnen och människor...
Vi trampade nämligen ner till det vackra, kalla blå och tog ett dopp. Turen ner var vacker och gav liv till känslor som legat på is sen förra sommaren. Alkohol och förstöra sin lever i all ära men inget går upp mot sommaren nere vid denna vidunderliga plats där vi så många gånger delat en chipspåse, handduk, musik, glädje, sol, leenden, natthimmel. Fantastiskt.
Jag nämnde något om dofter, minnen och människor...
Vi trampade nämligen ner till det vackra, kalla blå och tog ett dopp. Turen ner var vacker och gav liv till känslor som legat på is sen förra sommaren. Alkohol och förstöra sin lever i all ära men inget går upp mot sommaren nere vid denna vidunderliga plats där vi så många gånger delat en chipspåse, handduk, musik, glädje, sol, leenden, natthimmel. Fantastiskt.
Kommentarer
Trackback
