noper

Av en händelse i ett sammanhang som är lika ovidkommande som den här bloggen, hamnade jag och en skepnad på ett trångt litet fik i någon jävla central del av Stockholm. Av en händelse satt vi fastklistrade i ett samtal där jag lyssnade inbitet på varje ord som sades. Jag antar att det var han som pratade, han sa något om livet som fick mig att fortsätta suga åt mig varje liten nervös framtoning han hade på varje litet ord. Samtalet mynnade ut till en predikan om halvhjärtade beslut vilket fick mig att fatta ett beslut. Några månader senare berättade jag till skepnaden om hur samtalet i det lilla inskränkta fiket hade påverkat mig... Skuldkänslor blev resultatet men jag hade tjugonio anledningar till varför, jag kände tacksamhet och så tror jag också han kände till slut gjorde. Till tjugonio anledningar att fortsätta...