noper

Medan solen försvann bakom träden i ett landskap som luktade vår, medan den orange-gula himmelen kämpade med att hänga kvar en liten stund till i vårvärmen, så satt där på en altan fyra vänner och skämtade bort allt det där som inte behövdes sägas för stunden. Dem vara häpnade över de vackra skepnaderna som uppenbarade sig framför deras oskuldsfulla ögon. Lika glada som häpnade satt dem och pratade med inspirationen om sommaren som säkert skulle komma att bli den bästa någonsin. Lika uppspelta som allvarliga satt dem och pratade med kärleken som sa åt dem att våga tro på det som verkligen betyder något, det som får en att vilja fortsätta. Lika förstående som rädda satt dem med spelglädjen som sa åt dem att spela.

Visst spelade vi, det gjorde vi.

Någonstans i landskapet var det någon som försökte lyssna och förstå varför just de här fyra själarna var så hängivna åt melodier. Vet inte om han förstod eller om de fyra själarna heller var så medvetna om det men visst ville dem förändra något som så många tidigare förändrat på. Musiken i dess helhet som visat sig i så många olika skepnader förut. Visst var dem inte så annorlunda men det kanske inte behövdes dem hade ju trots allt inspirationen, kärleken och spelglädjen vid sin sida.