noper

När jag stod och tittade ut mot alla människor utan namn, utan ansikten i sensommarregnet kunde jag inte låta bli att undra vart fan sommaren tog vägen. Jag som skulle fånga stunderna och ögonblicken råkade slänga förmågan ner i sopnedkastet bland äppelskrutt, konserver, papper och aftonbladet.

Jag minns början: skivbutiken där senaste coldplay skivan införskaffades, de två take-away - kaffe latte - inköpen i väntan på att S. skulle skriva på något avtal för framtiden. Och nu sitter vi här, i framtiden, i det öppna fönstret för framtiden är precis det tidsfördriv jag hoppades på:

Musik, bakfyllor, ett kylskåp fyllt med sallad och smör (Johnnys också)

och vännerna i det öppna fönstret.


Vi ses