Den tomma luften

Sanden, den tunga –mjuka, sipprar genom mina fingrar, en känsla av vemod strömmar genom min kropp och ändå kan jag inte låta bli att känna det tvunga ansvaret som vilar där någonstans mellan hjärtat och ryggraden. Jag sket i att söka efter någonting efter som jag visste att allt skulle lösa sig. För visst gör det det?

Jag tar av mig skorna för jag vet att dem annars kommer fyllas med litervis av sand, den tunga-mjuka. Vemodet, jag bara älskar det. Kanske är det det oförutsägbara som jag fastnat för, livets utmaning. 
VEM VET

God morgon i alla fall, kanske lite för sent på tänkt för klockan slog ju precis 15:34 men så blir det om ens alldeles för godhjärtade del av sig går upp och fixar frukost till några bekanta kl 05:45 föregående dag. Ska inte säga att jag inte gillar det, för det gör jag. Har bara så svårt att inte hjälpa och ta hand om folk i ens egna hem, vill ju att dem ska må bra!

Ville men orkade inte för jag var för trött, men jag vara nära på att ta ett dopp i ”morse”, kändes lockande men den tunga-mjuka höll mig kvar. Jag kan inte låta bli att skrika för det är så vackert. Vemodet som sagt, jävlar.

Vi ses

Kommentarer
Postat av: Karin

den bekanta tackar så mycket för frukosten och tycker att det är fint att det finns människor som faktiskt använder den godhjärtade delen i sig så tidigt på morgonen, för det är det faktiskt inte alla som gör!

2008-06-15 @ 16:47:29
Postat av: Anonym

Tack! vi ses en tidig morgon någon annanstans, någon annan gång!

2008-06-15 @ 23:36:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0