noper

Jag trodde jag såg ett sken av bedrag i din blick när du dödade mig och gav levande blickar till någon annan, kanske hade jag fel men visst dog jag. Försökte sysselsätta mig med att vara en kopia, gick rätt bra att vara du, kunde bara inte döda. Jag tog min frihet till att försvinna ut under natthimmelen som så många gånger förr. Jag passade på att plocka upp lite gammalt groll på vägen. Jag sparkade ner det lika fort som jag plockat upp det. Jag fann det mycket lustigt att mitt naiva beteende inte skulle passa dig, någon, farbron på fiket, kvinnan med ett glas rött i handen, flickan med den rosa klänningen, pojken med den förvånansvärt söndersparkade fotbollen under armen och även mig själv. Lika rädd och sönderslagen som hon på tv här om kvällen omfamnade jag sommarnatten igår och tog tillvara på något annat.