Levande
Jag tror nog det blir bra, visst blir det bra? Ja visst blir det bra.
Tiden du tar
Tankspridd hoppade jag på cykeln utan att vända mig om. Jag pluggade in lurarna och försvann någon annanstans med musik lika medryckande som sommarvärmen. Målet med färden var väll att ta mig till platsen där det ryktades om att det såldes campingstolar värt att döda för och visst var det sant. Campingstolen med ölhållare och inbyggt parasol var ett faktum och detta endast för 79 riksdaler (Vi slog till och köpte tre, jag och Morgondimman alltså).
Den tankspridda delen av mig hade förresten bidragit med konsekvenser: Ytterdörren lämnades vidöppen i 3 timmar och det upptäckte far innan jag var tillbaks.
Att hoppa på cykeln utan att vända sig om kanske inte är att rekommendera.
En liten stund till
Trehundrasjuttionio gånger fick det bli. Jag tryckte in repeat-knappen och lät låten snurra och ljuda ut från högtalaren i mitt rum. Sen satte jag mig med en kaffe, bulle och några rader jag skrivit ned på en bit papper efter tågresan från stan.
Jag minns stunderna ute i regnet. Jag minns något. Jag minns att jag undrade vart alla tog vägen, jag stod kvar men de var borta. Skit samma. Det var regnet, låten som höll mig kvar. Trehundrasjuttionio gånger som sagt, det var så länge jag lät låten snurra.
Fan va härligt det var
Saltvatten
Jag hittade min plats under ett gigantiskt träd där ute på landet, jag satt och skrev något som för tillfället verkade poetiskt och bra. Inget fick hindra den sköna stunden under trädet där jag och myggen myste i det dova ljuset som nästan sträckte sig inpå min bara överkropp.
Jag gissade att det skulle bli ännu en lång natt i raden av några stycken när vi bestämde oss för att dra till klipporna vid sommarstadsidyllen och titta på solnedgången och soluppgången vid havet.
En lång natt igen men vad fan.
Två
Tidsfördriv i en knarrande säng medan fåglarna kvittrade på ena sidan och regnet öste ner på den andra. Lite hopp om att reparera något som var trasigt.
Jag tog några steg, cyklade fem kilometer för att komma någon vart. Tog bussen till det första bästa, ville se solnedgången vid det öppna blå. Det gjorde jag också. Tog en öl och försvann iväg med någon random snubbe som visade det innerligaste av en sommarstad i världsklass. Hittade tillbaka till något gammalt. Såg ögon som speglade sig i vattnet och skar igenom min själ av antagligen väldigt goda skäl, sprang av några andra skäl och fann mig själv inlåst på rummet helt matt efter tolvtimmars, nej jag menar femton timmars onödigt sökande efter något annat.
En bra dag, kväll, natt, morgon
Bakgatan Stockholm
12 timmars sömn bådade gott för både kropp och själ. Jag flyr iväg imorgon pga av personliga själ till en gård, lada, stuga för att laga ihop det som är trasigt. Dricka och äta gott, sitta i en solstol 24/7, skriva, tänka, bara vara är ett måste och ta några dopp i det blå.
Ta vara på varandra,
vi ses i ett Stockholm som förhoppningsvis kommer vara lagat om en vecka.
Alltid
Med tysta steg gick jag förbi alla minnen ännu en gång. Stigen som alltid står i skugga, lampan som alltid är trasig och tokiga tanten som står där och bara är allmänt tokig. Nostalgi, javisst men något mer också. Varje gång är det någon ny musik som lämnar avtryck och på något sätt frodas nya minnen trots att lampan står där precis likadan som då, den gången. Det gnager lite att tänka på hur mycket man växt till sig. Visst jag skulle inte vilja vara någon annanstans men ändå, när man var liten vilken känsla. Det gnager som sagt.
Roligt att tänka på är vilken gigantisk stig, lampa och tokig tant man tyckte det var när man var 70 centimeter kortare, jag gläds åt tanken att jag inte längre fruktar det gigantiska.
Ikväll ska jag nostalgiskt gå förbi allt det här igen...
Vi ses vid stigen
Trasig
Den spontana känslan jag hade i morse var att inte röra mig, varken krypa eller gå. Jag lyckades. På det mest briljanta sättet låg jag kvar i sängen med min laptop, brände av Hela Coldplay albumet och fortsatte skriva på mitt sommar projekt.
I går kväll satt jag ensam på en parkering och väntade...
Rik fattig
Visst ville jag dansa på moln idag, det skulle ju vara så häftigt. Blev inget av det tyvärr men jag deppar inte för jag fick ju trots allt lite av varje idag. Sol, regn, mulet, kvavt osv., jag fick rubbet. Sen fick - köpte - jag Coldplays senaste och John Mayers "Continuum", båda två är över grymma och där har jag vart ändå på något sätt, på molnen och svävat alltså.
Senaste dagarna har varit fantastiska men någon har gripit tag i mig och jag vet inte, känns inte alls lika populärt att vara riktigt glad längre men sådant löser sig alltid, jag misströstar inte för det!
Till dig som svängde förbi molnet ovanför Bolinder strand, vi ses!
Den tomma luften
Jag tar av mig skorna för jag vet att dem annars kommer fyllas med litervis av sand, den tunga-mjuka. Vemodet, jag bara älskar det. Kanske är det det oförutsägbara som jag fastnat för, livets utmaning.
VEM VET
God morgon i alla fall, kanske lite för sent på tänkt för klockan slog ju precis 15:34 men så blir det om ens alldeles för godhjärtade del av sig går upp och fixar frukost till några bekanta kl 05:45 föregående dag. Ska inte säga att jag inte gillar det, för det gör jag. Har bara så svårt att inte hjälpa och ta hand om folk i ens egna hem, vill ju att dem ska må bra!
Ville men orkade inte för jag var för trött, men jag vara nära på att ta ett dopp i ”morse”, kändes lockande men den tunga-mjuka höll mig kvar. Jag kan inte låta bli att skrika för det är så vackert. Vemodet som sagt, jävlar.
Vi ses
